Återbesök i målad forntid

Jag har jagat de illustratörer som bildsatte mina gamla speltexter för Äventyrsspel mellan år 1987 och 1993, bland annat till Säfströms och Wilhelmssons nostalgibok. Det har varit väldigt roligt och återseendet har varit glatt från alla håll.

Alla är spridda för vinden till nya spännande öden. Marc Grieves (laveringar i "Trakorien") driver exempelvis hotell i Uddevalla, Steven Hägg (omslag Svavelvinter) ägnar sig åt CGI i Malaysia och Gregor Eldarb (teckningar i "Oraklets fyra ögon") är konstnär i Österrike. Ingen enda har blivit terrorist, kultist eller mördare efter vad jag märkt trots att sådana öden var att vänta enligt boken "De övergivnas armé".

Eldarb skickade mig till och med en konstbok som jag uppskattar väldigt mycket. Nedan några uppslag ur boken att jämföra med hans teckningar från 1989. Det händer saker i världen – rentav i världarna.

Omslagsbild Vanderland

Det är ett stort nöje att presentera omslagsbilden till den kommande romanen Vanderland, fjärde och sista delen i konfluxsviten. Illustratör är som alltid Martin Bergström. Själva romanen kommer som tidigare nämnts att publiceras till midsommar 2016. Fortfarande under några flackande dagar är det bara jag i som läst texten.

Bilden föreställer Praanz da Kaelve och pigan Grotebelia på polarön Marjura. Resten får ni gissa tills vidare, men kom gärna med synpunkter!

Gjutenheims Utgård

Jag har just avslutat ytterligare ett kapitel som gavs ovanstående titel. Gjutenheim är de marjuriska isjättarnas övergivna by på berget Baletind vilken läsarna får besöka, Utgård kallas storthulens hövdingagård. Namnet har byn fått av att husens stommar gjutits av basaltlava släpad från Thulerbergens vulkaner medan taklaget är bröstkorgar från valar på vilka mammutbetar och jättevitmossa lagts.

På bilden en illustration med jätte i utkast av Gustaf Ekelund till Svavelvinterspelets konfluxmodul.

I Gjutenheim finns isjättarnas ornamenterade och guldmålade brudsläde Bukantoren. Jag har modellerat den efter dogen av Venedigs praktgalär Bucintoro varifrån man årligen offrade en guldring för att fira stadens bröllop med havet. Vilken roll farkosten spelar i romanen får ni se.

Montage: Grotebelia.

Ny illustratör till konfluxen

Illustrationen ni ser är gjord av Gustaf Ekelund, etablerad concept artist som bland annat arbetat med trailers till dataspelet Dragon Age Inquisition vilket jag själv spelat. Han kommer att göra ett antal bilder till Svavelvinterspelets konfluxbok.

Scenen ovan föreställer de vandöda crurernas försök att ta sig över sundet från Marjura till Clusta Noba – de levande människornas sista fäste i trakten. Crurerna bygger en bro mellan öarna genom att tålmodigt bära sten och släppa i vattnet mitt i bild. Som av en händelse skriver jag just om detta i romanen för tillfället.

Byggnaden ni ser till vänster är felikermunkarnas kloster på Clusta Noba. Detta är inte slutversionen eftersom det är människorna som beskjuter de vandöda istället för tvärtom, men missen är inte illustratörens fel eftersom han fick fel instruktioner. I alla händelser blir eldkulorna effektfulla mot den olycksbådande himlen.

Jag är väldigt förtjust i Ekelunds illlustrationer och tycker att ljussättningen är fantastisk i bilden. Har också sett andra utkast från glaciärmiljö liksom svärdet jag tidigare lade ut vilket utarbetats ytterligare. Allt ser lovande ut och jag återkommer med mer.


* Uppdaterad bild med korrigerade kastbanor:

Grotebelia och Demens

Se här en purfärsk bild av Daniel Falck föreställande Grotebelia och dolken Demens sedan de utmanat Robur Rödvad på smickelbräde i romanen Svavelvinter.

Förebilden till Grotebelia är ett gammalt foto på min yngsta dotter Maja. Hon är också min egen förebild till Grotebelia i romanerna. Maja klämde dit Like nr 1500 på Fria ligans Facebook-sida och som belöning föreslog jag denna bild till spelets nya världsbok som kommer i november. Ligan köpte idén och bilden blev riktigt bra tycker jag.

Demens baseras på en 4000 år gammal statyett från Sumer.

Vredesverk - hela omslaget

Så här ser alltså omslaget till Vredesverk ut i sin helhet. Inlagan gick till tryck i förrgår och omslaget har gått idag. Imorgon tar jag och Ola Wallin oss an kartorna till pärmarnas insidor. De är i princip färdiga eftersom vi lånar dem från Svavelvinterspelets grundbok respektive från äventyret "Lojalisternas tid".

Vredesverk - omslag

Just idag fick jag omslaget till Vredesverk från förlaget. Mycket vackert tycker jag själv! Tre av fyra skorpioner avklarade på bokryggarna! Formgivaren plockar som tidigare någon lämplig färg ur Martin Bergströms illustration till bokens baksida.

Omslagsbilden till Vredesverk

Nu kan jag stolt visa er den purfärska omslagsbilden till Vredesverk. Konstnären är som tidigare Martin Bergström.

Skiss till nya regelbokens omslag

Regelboken till rollspelet Svavelvinter har sedan en tid sålt helt slut och Fria ligan funderar på nya utgåvor. Planen är för närvarande att till hösten trycka upp bara reglerna i en separat bok och sedan uppdatera världsbeskrivningen när romanen Vredesverk kommer ut till våren.

Bilden är en av flera första skisser till den nya regelutgåvans omslag. Den föreställer de vandöda Crurerna på marsch med vulkanen Kislak på Marjura i bakgrunden. Konstnären Joakim Ericsson ber mig särskilt påpeka att detta är en skiss under arbete. Ändå är det kul att kunna visa vad som är på gång.

Legaten Ludenbrand

Här kommer en ny illustration av Daniel Falck till det kommande spelet. Bilden föreställer legaten Ludenbrand, en man från Kalklanden tillhörig den trakoriska kejsarinnan Heneguyas hov. Ludenbrands temperament påminner om Kalle Ankas vilket innebär att han växlar mellan pompös godmodighet och besinningslöst raseri utan egentliga mellanlägen. Han avskyr Trakorien för landets vulgaritet och låga moral och skriver ner sina iakttagelser i krönikan "Vedergällning". Fria ligan har valt att använda Ludenbrand som en slags berättare i spelet vilket passar väl med hans roll i romanen.

Ludenbrands tillkomst är ganska typisk för hur jag arbetar. Som person är Ludenbrand modellerad av Liudprand av Cremona, en lombardisk biskop och ambassadör på 900-talet. Han skrev en krönika över sin samtid betitlad just "Vedergällning" (gr. Antapodosis). Utseendemässigt beskrev jag honom för tecknaren som en korsning av Erik XIV, Steve Jobs och min vän Johan Jönsson. Jag är väldigt nöjd med resultatet.


»Ärade farlänta högheter och trollkunniga«, kraxade Brior Brådfot och sjönk ned på knä, »jag vet inte vilka ni är eller vad ni kan tänkas vilja mig, men tackar ändå innerligast för att ni befriat mig från fångvagnens mörker.«
»Snäpp klappan i lås tills dina ord efterfrågas, din fördömda féka!« vrålade den rödskäggige Ludenbrand, på ett ögonblick lika blodfylld om kinderna som tidigare. Akademikern föll skräckslagen framstupa under bugningar som mest fick honom att likna en lapande hund.

Välserkott = Wels + Cottidae

Jag bara måste lägga ut Daniel Falcks fantastiska illustration av en välserkott, de Argondiska havens största rovdjur. Bilden är gjord till rollspelet Svavelvinter i Fria ligans regi och beskuren från originalet för att visa detaljerna på huvudet (ni kan förstora bilden och se). Utgångspunkten var att välserkotten skulle se ut som en korsning mellan en mal (tyska Wels) och en hornsimpa (fam Cottidae) med tänder som en späckhuggare. Daniel har på eget bevåg givit fisken fenor som en kvastfening vilket jag tycker är en utmärkt lösning.

Ni som har läst Slaktare små vet att animisten Sambarsynd Coria vid ett tillfälle i boken förvandlar sig till en välserkott. Så här stora kan de alltså bli, ja kanske ännu större.