Allt är Allt

När jag städade i gamla lådor hittade jag boken "Allt är Allt" vilken jag skrev som sju-åttaåring 1964. Med underrubriken "Uppfinningar, Språk, Kunskap" är den fylld med allehanda iakttagelser och funderingar som är sanslöst roliga och rörande att ta del av ( i alla fall för mig och mina barn). Boken uppges vara den tredje volymen i serien "X-böcker" vilket får mig att undra över de två föregångarna. Förmodligen utgjordes dessa av de babyrebelliska serier jag ritade om "Bus-Kalle". Dessa föll dessvärre för självcensuren i tonåren och brändes.

Bland uppräkningar i 'Allt är Allt' av planeter (inklusive Pluto förstås), kemiska ämnen, afrikanska städer, Jakobs söner och räkneord på engelska ("to, sree, tenn, toelw"), tyska, franska, latin och japanska hittar man också "rubriker":

• 1963 - Kenedy mördas
• 1964 - Crustjov avgår
• 24 okt 1964 - gör min första skräckfilm som heter 'Den stora uppfinningen'

Man anar att 'Kenedy och Crustjov' mest var förevändningar för den verkliga nyheten - ambitionen var det inget fel på.


Bland uppfinningarna märks en "försäljarefälla": en spann vatten ovanför dörren, från spannen ett snöre med skylten 'Om ni vill stödja kampanjen för försäljare, dra då i snöret (obs: om ni är försäljare vill säga)'. Där finns också en "kortdelutare" med katapult för spelkort, recept för hamsterpudding (vegetarisk, med hamstrar tänkta som konsumenter - ej som ingredienser), en hushoppare, en skocykel och ett stort antal spelskisser.


Avdelningen "Abstrakta ting och känslor, personligheter m.m." kommer in på djuppsykologiska analyser av:

• Skratt: "Det första man ska tänka på när man låtsas tycka nåt är roligt det är att inte göra ett uppskärrat grin. Nej, gör ett litet småleende och öppna munnen en aning. Men om person 2 ser detta och gör sig ännu löjligare då kan du skratta ordentligt och håll alltid ögonen på person 2".
• Gråt: "Tänd på en bomullstuss i handfatet. När den brunnit upp glöder den. Blås då på den och håll ögonen över. Du får tårar i ögonen."
• Tjat: "När man ska tjata så ska man tjata ordentligt och inte ge upp om de vuxna säger "Nej, nu tänker jag inte ändra mig!". Om de ändå är omöjliga så gå då din väg och säg något hotande, t.ex. "Nu ska jag aldrig mer låna dig pengar" och håll detta också. Sluta hjälpa till med saker och se sur ut tills de ger sig."

Devious little hamster, you!


Roligast av allt ( i alla fall för mig, men kanske inte ens för mina barn):

I uppföljaren till Svavelvinter sammanfattar och avfärdar den fete matematikern Nastigast diFolternas strukturalistiska läror med att återberätta Roland Barthes betraktelse om hur man kan se hela universum i en enda böna. Han avslutar med orden "Allt är Allt".

Ytterligare en cirkel är sluten.

Cirkeln sluts

Romanen Svavelvinter och landet Trakorien började ju som ett rollspel vilket de flesta nog vet. I förrgår anades cirkelns slutning när jag och Mattias Lilja från Järnringen testpelade ett utkast till ett nytt rollspel baserat på romanen och dess uppföljare. De begåvade spelkonstruktörerna Tomas Härenstam och Thomas Johansson arbetar som bäst på en spelmekanik som ska fånga såväl det klassiskt äventyrandet som det politiska rävspelet i Trakorien. Själv kommer jag att hjälpa till med material om själva världen och lokalfärg i regeldelarna.

Svar till Trakoriskt julpyssel

Antalet deltagare blev ganska begränsat, förmodligen beroende på helgernas flegma, men som vinnare står Birkebeineren på nio poäng, tätt följd av Henrik B på åtta. Stor respekt till vinnaren som härmed har vunnit ett signerat friexemplar av den kommande boken (inte, nej, nära förestående). Det åligger dock vinnaren att påminna mig om vinsten när det blir dags.

De rätta svaren:

1.a. Klamender Gomba, hertig av Hiltre
1.b. Zepelond
1.c. Sarastro i "Trollflöjten"

2. Didra Damagi, Gistaki, Xelimogga och Grisselhår (aka Graezel på vargmannaspråk)

3.a. Fontra Cilor
3.b Demonen Faglang - i romanen omdöpt till Fachlang. Han har i scenen tagit gestalt av Shaguls döda kropp bara för att irritera trollkarlen.

4. Soblak på Palamux

5. Herr Gottard av Melse som offrade sig på Marjura och dog svårt skuldsatt

6.a. Kondottiären Gaddagormgald och Shagul
6.b. "Han tröttnade aldrig på att skjuta den stackars älgen" - Jan Stenmark (på bilden siktar jägare med gevär ner i frysbox)
6.c. Overtyren till "Sweeney Todd - the demon barber of Fleet Street"*

7. Divina Commedia av Dante Alighieri, Inferno V, rad 28-33.

(Något som störde mig som skribent var att "råmande" upprepades i två av citaten. Det är nog de enda två förekomsterna i romanen men de råkade hamna i tävlingen. Och nej, jag har inte felöversatt "where storms roam" i fråga 7 utan motsvarande engelska ord i Dante-översättningen är "bellow".)

*Ur "The ballad of Sweeney Todd".
(Se gärna följande videoklipp. Själva balladen börjar 1:40 in i klippet efter ett ganska obehagligt ljud. Det är mig fortfarande fullständigt obegripligt varför inte Tim Burton använde denna ballad i inledningen till sin film med Johnny Depp. Observera även hur väl orden "His skin was pale and his eye was odd" passar på Shagul.)

Attend the tale of Sweeney Todd.
His skin was pale and his eye was odd.
He shaved the faces of gentlemen
who never thereafter were heard of again.
He trod a path that few have trod
did Sweeney Todd
the demon barber of fleet street.

[...]

Attend the tale of Sweeney Todd!
He served a dark and avengeful God!
What happened then, well that's the play,
and he wouldn't want us to give it away...
Not Sweeney
Not Sweeney Todd
The demon barber of Fleet... Street...

Ord – svåra men inspirerande

Mycket i mitt skrivande handlar om ord och om ordens förhållande till verkligheten. Ofta stöter jag på begrepp som jag aldrig hört förut men som genast känns inspirerande och bara därför måste användas. Den trakorienbevandrade vet ju att orden föregår verkligheten i min fantasivärld. Ord och språk är fascinerande som företeelser och deras förhållande till verkligheten särskilt komplext eftersom vi inte kan tala om förhållandet utan att använda just ord i den bredare betydelsen begrepp. En särskild egenskap hos ord är att de både är sig själva och representerar något annat. Ordet ”katt” kan exempelvis diskuteras som ord men också representera djurslaget. Filosofen Wittgenstein ägnade halva livet åt att försöka reda ut vad som på logisk grund egentligen meningsfullt kan sägas innan han gav fan i alltsammans och ägnade den andra halvan åt att häckla sina tidigare ambitioner och istället intressera sig för hur vi människor använder språket. Nietzsche menade att begreppsbildning som sådan utgår från en likhet mellan objekt som vi bestämmer tämligen godtyckligt, därför ska alla logiska slutsatser liksom tequila shots tas med en nypa salt.

Detta för mig in på mitt första svåra ord:

Apori – Nastigast och diFolterna

The Monty Python Oxfod* Simplified Dictionary skulle om apori säga: ”a very difficult word which you really don't need to know”. Detta är heller inte så långt från sanningen eftersom apori närmast betecknar ”förvirring på ett högre plan”, gärna med inslag av motsägelser och sammanblandning av begrepp. Platon gillar sådant och låter Sokrates som odräglig besserwisser fråga någon statist i sina texter en till synes oskyldig fråga. Med följdfrågor får Sokrates sedan statisten att trassla in sig i sina egna förklaringar tills denne rodnande erkänner att han egentligen inte vet vad han pratar om – han har hamnat i Apori.

Det fruktbara med apori är att det tvingar den drabbade bort från hans trygga tankeramar. Idag skulle Sokrates kanske ha sagt: ”think out of the box”. Jag hör även genklang från Viktor Schklovskij: ”Konstens roll är inte att förklara utan att främmandegöra det bekanta.”

I romanen så använder diFolterna i Ilibaurien apori som ett sätt att slå sönder förståelse i sina beståndsdelar. De är dekonstruktivister helt enkelt men använder inte ett så modernt uttryck utan kallar sig i stället för spagyriker efter ett ord myntat av Paracelsus. Spagyriker är en slags alkemister som sliter isär substanser och samlar ihop delarna i nya konstellationer. De som spelat spelen vet att det fanns en ohyggligt fet matematiker vid namn Nastigast – "det röda oraklet" – i Hoskas klyfta. Denna person är i romanen förflyttad till diFolterna i Ilibaurien, bland annat därför att texten inte besöker Hoskas klyfta. Nastigast är nu diFolternas främste teoretiker men kommer förmodligen att omvandlas till kvinna under namnet Nastiganda. Han / hon använder apori som metod.

Akatisi – Gaddagormgalds demoner

Akatisi är inte kul. Det både lärde jag mig och upplevde alldeles nyligen. Som ni kanske vet så genomgår jag för tillfället en halvårskur cellgifter för att minska risken för tumöråterfall (prognosen är ganska bra så oroa er inte i onödan – det gör inte jag). Medicinen medför mer eller mindre konstant illamående och därför har jag fått andra piller som man kan ta om man exempelvis ska bort på middag. Hur som helst så svalde jag ett par sådana doser häromdagen och fick då akatisi som biverkning istället. Det yttrar sig som obehag av och oförmåga till att vara stilla. Akatisi är uppenbarligen vanligt hos dem som äter antipsykosmediciner och kan i svåra fall stegras till ångest, känsla av förestående domedag, upplevd kemisk tortyr och våldsamheter för att slå sig fri. För min del blev det inte så illa men på bussen hem hade jag svårt att fördra varje kurva och rödljus och blev irriterad så snart någon tryckte på stoppknappen eftersom jag kände ett oresonligt behov av att komma fram och kliva av. Jag blev så intresserad av dessa oväntade känslor att jag genast läste om saken och beslutade att använda tillståndet i skrivandet (denna härliga kaklunmöjlighet man besitter som författare).

I romanen så finns en kondottiär vid namn Gaddagormgald. Trakorienkännaren vet förstås att denne soldat påstås ha stått förvandlad till enbuske under flera hundra år – ett tillstånd som i sig borde kunna ge svår akatisi bortsett från ett hat mot småfåglar och rådjur. Gaddagormgald tog sig emellertid ur förtrollningen genom att åkalla en demon som sedan dess lägger sig i hans beteende. Min tanke är nu att demonen framkallar akatisi när den inte får som den vill – det är ett svårartat men hos läsarna ganska obekant tillstånd som därför kan beskrivas på ett mer exotiskt sätt än traditionella demonerier.

* det står faktiskt Oxfod bara så att ni vet ...

Trakoriskt julpyssel

För att ni inte helt ska saphyniseras under julledigheten så kommer här en liten trakorisk frågesport baserad på ofärdigt redigerade utsnitt ur den kommande boken. Svaren kan mailas till erik.granstrom@gmail.com innan årets slut.

Lycka till och ha en god vinter allesammans!

1.a Vem är X?
1.b Vari anländer han
1.c Vem handlar hyllningssången om i original?

Praanz da Kaelve och Enu Ammisadu stod förstummade inför resenärens ankomst men folkmassan hurrade så att albadorerna skränade och bet i sina seldon tills någon kånkade fram en hink med flodfisk för att utfodra dem. På sidenbälgen som nu slukat hela stjärnhimlen över torget kunde man ur dunklet läsa ”Fosie Luxus”, X varuspråk bredvid handelsmärket med låga ur lampa. Kören klämde i med en hyllningssång:

Prisa X,
X må leva!
Han är den man som vi tillber med glädje
Må han njuta av livet i visdom
Han är vår avgud, allt folk att tillbedja!

2. Namnge tre människor och en halvmänning i scenen

”När ni återbringar den vitpälsade till skogs ska Graezel tas hem i flocken med hög rang av dåd. Och ditt skepp ska fyllas med skogens rikedomar, hudmålare.”
”Bär med förtröstan om framgång mina hälsningar till Onda bettet, kära tik!”
”Men för att bränna era trampdynor till snabblöp må den köttstinne kämpen i ert sällskap stanna hos oss. Så skall våra flockar varda sammanpissade i dåd.”
”Det kan du glömma, din hynda!” protesterade danserskan. ”Varför skulle vi lämna gisslan hos er? Är det kanske vi som stulit ert orakel? Varför ska min tjänare lida för slättbornas dyiga rov?”

3.a. Vilken stad befinner vi oss i?
3.b Vem talar Shagul till?

Skepnaden mötte uttryckslöst Shaguls blick och nickade hastigt så att nacken knastrade. Det märktes att glöden redan återvänt till dess olikfärgade ögon men det var omöjligt att säga om det berodde på vrede eller på livsförväntan.
”Bered dig på att senare spela demonen Ghumgakks roll men försök inte att frammana hans bild utan min vägledning. Den väldige liksörplaren är gudars handgångne och om han märker ditt intresse slukar han dig som det kryp du är.”
Med dessa ord kastade Shagul det brinnande hjärtat ner i brunnen. Ett utdraget råmande ljud följde dess fall mot avgrunden. Rödskenet blev allt svagare tills det abrupt släcktes. Kammaren låg nu i kompakt mörker men trollkarlen hade varit därnere många gånger och hittade lätt vägen tillbaka till audienssalen. Det var bara skönt att vila ögonen en stund inför återseendet av stadens orena runor.

4. Vilken stad beskrivs

De köpte till morgonmål varsin råtta-på-spett nära linbanan mot fyrberget men eftersom en samling trakoriska kadetter övade ballistiska mätningar vid korgarna så övergav de tanken på att åka ditupp för en överblick. Istället valde de stigen mot stadens vattenreservoar där utsikten var fullt tillräcklig. Bergsbäckarna stod i riklig vårflod så att muntra vattenkaskader fick släppas förbi fångstbassängerna. Droppar fångade lekfullt solfärgerna när de flög utför branten. Vandrarna drack sig otörstiga samtidigt som de sakligt såg ut över stadens gränder men utan att våga ta fram sin karta till jämförelse. I öster bröt sig gradvis Det Heliga Kishatets slätter genom morgondimman. Där låg den fridsamme besökarens väg in till X men sluttningen steg brant närmast stadsmurarna som rests av hård Ziddisgranit. En anfallande här skulle tvingas betala en flod av tid och blod vid foten av stenväggarna. Den motsatta stadssidan var emellertid lika vansklig att angripa eftersom den kantades av lodräta raviner.

5. Vem begravs?

Vårvärmen hade med dagen anlänt till Tricilve och stadens syssloslappa ungfolk väntade otåligt på kvällens fest. De tog tillfället i besittning för att visa sina vintersydda kollektioner samtidigt som sorgeprocessionen drogs längs Paramyrgiets boulevard. Årets mode påbjöd mångfärgade algsidenband klistrade med honung kors och tvärs över bålen, omfattande kroppsmålning, höga platåhattar och hårt snörade, mycket obekväma pungapåsar för männen. Gråtarnas sotströdda blekväv förstärkte bara färgernas effekt till flanörernas belåtenhet. Alla var dock inte lika förtjusta över förbundsbegravningen, särskilt inte den dödes många fordringsägare. De följde gråtande kistan, ströendes bitar av sina skuldebrev efter sig som döda löv, rester av dokument som Bodâken förklarat ovärdiga och ogiltiga med hänsyn till den dödes offer.

6.a Vilka två personer möts i scenen (här får man gissa lite)?
6.b Varifrån är den näst sista repliken lånad?
6.c Varifrån är den sista repliken lånad?

Förutom den dova dunsen när skallen slog i durken hördes också smattret av det mindre stenföremål som den döde kaptenen hållit fram. Härföraren tog upp det, en liten groda snidad i gulstrimmig sten som han genast förstod innebörden av.
”Tröttnar ni då aldrig på att döda den stackars mannen?” hördes en röst säga bakom honom. ”Ni tjänar en mörk och hämndlysten gud, kondottiär, och vandrar en stig som få har beträtt.

7. Varifrån är scenen lånad?

Sambarsynd Coria försökte kupa händerna runt ansiktet för att nå insyn i dunklet som anades därbortom men inget gav sig tillkänna. Då åkallade animisten ljusets fyra Me bland de heliga tecken som guden Enki låtit honom förstå. Begreppen kunde visserligen inget belysa bortom skapelsen men band likväl spegelbarriärens sken så att han med plötslig klarhet kunde se in i de dödas domäner.

Svindel grep honom då han fann sig stirra ner i ett gigantiskt svalg, en kristall med samma dystert dämpade ljus som dunklet över blygrått hav där stormar råmar. Genom den främmande kristallens rymd rusade vad kan först trodde var en gigantisk orm. När tanken snarare än ögonen vant sig lade han emellertid märke till att dess kropp utgjordes av sammanpackade människor kastade än hit än dit av obeslutsamma vindar såsom drivna av otyglad lust.

Berättarens skrivbord

Jag har en diskussion med författarkollegan Christan Brönnestam ("Svart eld", blogg: http://spokskrivarn.blogspot.com/) om författandets våndor. I sammanhanget fick jag anledning att beskriva min planeringsmodell och tänkte att den kanske kunde roa någon annan nyfiken.

Alltså:

Vi diskuterade ju planeringsverktyg för ett par år sedan vad jag minns, men jag är tillbaka till två stora Whiteboard-tavlor i sovrummet där jag ritat upp intrigtrådarna på två olika sätt. Den bästa av dessa två versionen har jag sedan spaltat upp i kapitel betecknade X.Y.Z + titel, där

X = del av romanen (två till tre delar i analogi med Svavelvinter, där alla trådar tar ett gemensamt kliv över till en ny fas när jag byter del och den tidigare delen avslutas med något slags klimax och synkroniserar alla trådar tidsmässigt.
Y står för en sammanhållen intrigtråd kopplad till den huvudperson som man följer genom hela tråden, exempelvis Praanz da Kaelve eller Shagul om du minns dem.
Z slutligen står för enskilt kapitel, ofta synonymt med scen, kanske med någon anknuten sidoscen redovisad i kapitlets början eller slut. Efter mina erfarenheter från Svavelvinter där jag först skrev strikt kronologiskt men sedan klippte om hela boken för att under flera kapitel följa samma människor (på testläsares inrådan) så fungerar det ganska bra att ägna sig åt samma person under 2-4 kapitel.

Mina arbetsenheter blir alltså de enskilda kapitlen (Z) där jag inför varje kapitel definierar:
(1) Hur jag går in i kapitlet (med vilka personer i vilka situationer etc),
(2) vilka exponeringar (information till läsaren) som ska göras i kapitlet, helst inbakade i intrig och dialoger,
(3) vilka händelser som ska inträffa under kapitlet och
(4) hur jag ska gå ut ur kapitlet (hur det påverkar och så att säga jackar i kommande kapitel).
När jag väl har denna ram klar för mig känner jag att jag kan skriva ganska fritt, något som är nödvändigt för att upprätthålla flexibilitet och mitt eget intresse.

En fördel med att ha denna struktur fastlagd redan innan kapitlen är skrivna är följande: Ofta får man ju idéer när och var som helst: mitt i natten, ute i skogen, när man läser, på ICA etc. Jag har då alltid papper och penna tillhands (många idéer har skrivits på parkeringskvitton i bil mitt ute på motorvägen). Då jag sedan kommer till datorn så skriver jag in idén i det kapitel där den hör hemma så att den finns där när jag väl kommer för att skriva kapitlet.

Förutom påbörjade datafiler för alla kapitel så arbetar jag med tre större dokument där idéer också noteras:
ARTIKLAR, där jag skriver mer sammanhängande under övergripande rubriker såsom "Kläder i Trakorien", "Det Höga Språket", "Kosmologi" och "diFolterna",
PERSONER, där varje person och varelse har en egen rubrik med underrubriker som "utseende", "relationer", "citat" etc, samt
KLADD där allt ostrukturerat hamnar som kan vara bra att ha men som inte kan placeras in ännu.

En rolig detalj i dokumentet med personer är att jag lägger in en bild på varje person som inspiration - det kan vara en skådespelare, någon jag känner eller en historisk person. Antingen är bilden klockren från början eller så byter jag den då jag hittar någon som stämmer ännu bättre.

Skapelsetro och talmystik i Trakorien

(delvis en uppföljare till inlägget "DiFolter och animister")

Shaguls strid mot sin mästare ligger bakom mig för denna gång och jag skriver nu om animisterna på ön Mereld med prästen Sambarsynd Coria som huvudperson. Denne godmodige man har jag modellerat efter barnens konfimationslärare, men porträttet fördjupas förstås när han hamnar mer konkret på papper. Sambarsynd Coria har till exempel fått ett mindre godmodigt förflutet som aktiv deltagare i "Abzulvan"*, animisternas inkvisition där skapelseprästerna för kampen mot skapelsens fiender med alla medel. Han har erfarenhet av att bekämpa såväl shaguliter som diFolter och andra, mindre namnkunniga hädare.

En skillnad mot vår egen tids inkvisition är att Abzulvan inte är lika inriktad på att jaga förment hädiska läror utan förföljer konkreta "skapelsvidriga handlingar". Rebellerna ifrågasätter å sin sida knappast skapelsens ordning men försöker däremot rubba den. Deras läror blir förstås ofta hädiska på köpet men är i sig sällan tillräcklig anledning till åtgärd. Motsättningen har heller inte samma politiska betydelse som i vår värld eftersom världsliga makter oftast inte har koppling till en enda religion. Striden står därför i stort sett mellan religiösa samfund och sekter som bara undantagsvis är statsbärande. Sådana undantag är just Mereld och även Kishatet.

Jag funderar i sammanhanget på vilka konkurrerande världsuppfattningar som råder i Trakorien och särskilt med tanke på hur deras värld skiljer sig från vår. Den huvudsakliga skiljelinjen går som jag ser det mellan skapelsetrogna/holistiska varelser och rebelliska/kaotiska/egocentriska varelser:

Utgångspunkten är att världen ÄR skapad och INTE har utvecklats enligt Darwins lära. Världen finns därtill som ritning tecknad med särskilda symboler, "Me", vilka sammanställda ofta kallas "Det höga språket". En ändring i ritningen ändrar verkligheten. Olika uppfattningar finns om VARFÖR världen skapats och om den har något syfte.

De skapelsetrogna anser att alla anspråk på utveckling kan uppfattas som hädelse. Den troende bör som en ikonmålare sträva efter fulländning enligt gudarnas planer och att finna och fullgöra sin roll i skapelsen. Man accepterar samtidigt att världen inte är perfekt. Gudaplanerna har via underhuggare implementerats på ett förvridet sätt och det finns därför utrymme för förbättring men bara i riktning mot idealet.

Rebellerna anser istället att vi är fångar hos de som skapat vårt zoo eller fängelse och att vi bör söka frihet eller utnyttja systemet som det är. Man vill plocka isär för att förstå, något som de skapelsetrogna inte gillar.

Skapelsetrogna söker sig alltså inåt mot ett ideal där det inte gäller att vara kreativ utan att göra rätt. De är konservativa och defensiva. Rebellerna söker sig utåt från givna förutsättningar. De har inga givna gränser, är kreativa och offensiva. Man kan jämföra skillnaden i inställning med den hos backar och anfallsspelare i fotboll.


Talmystik - hjälp mig fylla på
Jag har tidigare lekt med tanken att låta talen tjäna som symboler för olika världsåskådningar, men det jag nu funderar på är att bygga ut talmystiken mer systematiskt. Fördelen med tal i jämförelse med symboler som kors eller stjärnor etc är att talen faktiskt kan användas på det sätt som exempelvis skett i Kabbala.

Frågan som ni gärna får hjälpa mig med är vad de olika talen skulle står för i Trakorien, och jag talar då främst om talen 0-9. Låt oss spåna fritt och inte vara främmande för att ett tal kan stå för många och även motsägelsefulla saker. Det jag spontant ser (fyll gärna på från eget huvud eller tidigare skrivet) är följande:

0
Tiamats tal - intigheten. Ett illa sett tal som de flesta andra vill undvika att sammankopplas med.

1
Jagets tal. Individen. "Den ende och hans egendom". Shagul.

2
Tes-antites. Existens mot icke-existens, motsatser, dialektik, dikotomen (Shaguls bok)

3
Skapelserebellernas tal. De accepterar i princip animisternas fyrtal för skapelsen enligt nedan men anser att den fjärde aspekten måste vara människans närvaro och agerande så att världen byggs av ett ofullständigt tretal. diFolterna ser tre grundelement i materien: svavel, salt och kvicksilver.

4
De skapelsetroendes tal - animister anser att allt har fyra aspekter när det är komplett. Dessa aspekter kan i sin tur har fyra delar liksom samma företeelse kan ses ur olika fyrtal av vinklingar men det är alltid i fyra man måste landa. Animisterna räknar ofta med talbasen fyra. Koppling givan till de fyra klassiska temperamenten, fyra element etc.

5
Pentagrammet med det gyllene snittet - kunde vara Banzikans tal. Skulle också kunna vara en otillåten utbyggnad av skapelsens fyrtal, dvs en femte främmande aspekt lika hädisk som det ofullständiga tretalet - t.ex. ett pentagram för att åkalla demoner.

6
Kastykes hexifiering

7
Symbol för Trakoriska riket - de sju stammarnas förbund, septaviet i Tricilve.

8
?

9
?

Idéer välkomna.

*Namnet "Abzulvan" är bildat av "abzu" - guden Enkis sötvattenkälla som ska vara ursprung till allt liv och all visdom, av engelska "absolved" i betydelsen "frikänd, renad" samt "vulva" eftersom animismen dyrkar moder jord, livgivande och kvinnlighet.