Kroppsvätskor och klyschor

Jag bläddrar tillbaka i det jag redan skrivit nu när jag står inför det absolut sista kapitlet i uppföljaren till Svavelvinter. Boken inleds med en rundtur bland huvudpersonerna för att se var de hamnat nio månader efter Arhems fall och slutkapitlet blir ett liknande svep där avgörande saker inträffar på många ställen i samband med förljusningen. Som tidigare nämnts slutar boken med flera cliffhangers vilket innebär att bok tre kommer att börja med en rivstart i redan etablerade situationer.

Ett genomgående tema är manipulation, svek och undanröjande av konkurrenter inför konfluxen och inför det krig som tycks stå för dörren. Detta tar sig ofta ganska drastiska uttryck:

Apkroppen splittras momentant för att spridas i en bred kaskad över väggar och inventarier så att det som en gång var mästarens arbetsrum nu mer liknar ett vidunders drypande inre. Shagul förvånas själv över sin styrka men förstår att den vuxit ytterligare sedan han erövrat sitt namn. Han petar runt i de organiska resterna på golvet tills han hittar demonens stora hjärta. Det slår fortfarande även om rytmen är ojämn. Trollkarlen beslutar sig för att behålla det eftersom varelsen kan bli honom till nytta i framtiden. Tiden är inne att åter ta sig an mästaren.

Gandalfs råd blir ofta aktuellt: "“Do not meddle in the affairs of Wizards, for they are subtle and quick to anger". Det gäller inte bara Shagul utan också flera andra manipulativa magiker såsom Shaguls mästare och tvillingarna Kamalkus och Fundibéra vilka alla har en tendens att förbruka sina medvarelser för egna syften.

Boken är på sina ställen alltså ganska blodig, inte minst eftersom mördarsekten RhabdoRana fått en lång kandidatlista. Frågan uppstår då hur man ska beskriva dessa strider och mord. Några klagade på att slaget om Arhem i Svavelvinter skildrades för summariskt och det kanske är sant, men samtidigt är jag måttligt road av att beskriva strider. Eftersom vi ständigt matas med våld i filmer, deckare och TV-serier så är klyschorna många och trenden mot alltmer spektakulära avlivningssätt utbredd. Min linje i detta är att beskriva våldet på ett kliniskt sätt utan för många adjektiv enligt principen "less is more". Den veterinära bakgrunden ger mig fördelen att ganska väl kunna gissa vad som medicinskt faktiskt skulle hända, även när fantasivarelser är inblandade. Människor är exempelvis sköra och kan inte flyga fem meter in i en vägg utan att gå sönder.

Ännu knepigare är ett skildra sexscener varav det finns åtminstone en explicit i boken. Här är inte bara händelseförloppet i sig belastat såtillvida att många skrivna sexscener kunde hoppas över och ersättas med "Fantastisk sex, ver A" som alla redan läst om tidigare. Orden är i sig dessutom minerade och har antingen pubertal, plump eller moraliserande klang. Det jag försökt göra är att dels skriva in sexet i en kontext, där det erotiska (som jag inte har något emot i sig) ligger i situationen snarare än i anatomiska och fysiologiska redovisningar. Därtill hittar jag på nya ord som alla förstår men som saknar belastning. Exempel "allmannalag" istället för "gruppsex". Eftersom sex i Trakorien inte utgör något moralisk tabu så låter jag vidare personerna prata ganska sakligt om det:

Hon vände sig till kvinnan som Silkeshjärta skickat dem till hjälp, en erfaren prostituerad från Palatsstråken, så framgångrik att hon kunnat dra sig tillbaka och bara ställt sig till tjänst därför att eunucken och hon var gamla vänner.
”Har han druckit sin hornrot? Kom ihåg att han är stor och minst behöver dubbel dos,”
”Får han mer så ställer sig håret på ända.”

Återstår att se om det fungerar.

Trakoriskt julpyssel

För att ni inte helt ska saphyniseras under julledigheten så kommer här en liten trakorisk frågesport baserad på ofärdigt redigerade utsnitt ur den kommande boken. Svaren kan mailas till erik.granstrom@gmail.com innan årets slut.

Lycka till och ha en god vinter allesammans!

1.a Vem är X?
1.b Vari anländer han
1.c Vem handlar hyllningssången om i original?

Praanz da Kaelve och Enu Ammisadu stod förstummade inför resenärens ankomst men folkmassan hurrade så att albadorerna skränade och bet i sina seldon tills någon kånkade fram en hink med flodfisk för att utfodra dem. På sidenbälgen som nu slukat hela stjärnhimlen över torget kunde man ur dunklet läsa ”Fosie Luxus”, X varuspråk bredvid handelsmärket med låga ur lampa. Kören klämde i med en hyllningssång:

Prisa X,
X må leva!
Han är den man som vi tillber med glädje
Må han njuta av livet i visdom
Han är vår avgud, allt folk att tillbedja!

2. Namnge tre människor och en halvmänning i scenen

”När ni återbringar den vitpälsade till skogs ska Graezel tas hem i flocken med hög rang av dåd. Och ditt skepp ska fyllas med skogens rikedomar, hudmålare.”
”Bär med förtröstan om framgång mina hälsningar till Onda bettet, kära tik!”
”Men för att bränna era trampdynor till snabblöp må den köttstinne kämpen i ert sällskap stanna hos oss. Så skall våra flockar varda sammanpissade i dåd.”
”Det kan du glömma, din hynda!” protesterade danserskan. ”Varför skulle vi lämna gisslan hos er? Är det kanske vi som stulit ert orakel? Varför ska min tjänare lida för slättbornas dyiga rov?”

3.a. Vilken stad befinner vi oss i?
3.b Vem talar Shagul till?

Skepnaden mötte uttryckslöst Shaguls blick och nickade hastigt så att nacken knastrade. Det märktes att glöden redan återvänt till dess olikfärgade ögon men det var omöjligt att säga om det berodde på vrede eller på livsförväntan.
”Bered dig på att senare spela demonen Ghumgakks roll men försök inte att frammana hans bild utan min vägledning. Den väldige liksörplaren är gudars handgångne och om han märker ditt intresse slukar han dig som det kryp du är.”
Med dessa ord kastade Shagul det brinnande hjärtat ner i brunnen. Ett utdraget råmande ljud följde dess fall mot avgrunden. Rödskenet blev allt svagare tills det abrupt släcktes. Kammaren låg nu i kompakt mörker men trollkarlen hade varit därnere många gånger och hittade lätt vägen tillbaka till audienssalen. Det var bara skönt att vila ögonen en stund inför återseendet av stadens orena runor.

4. Vilken stad beskrivs

De köpte till morgonmål varsin råtta-på-spett nära linbanan mot fyrberget men eftersom en samling trakoriska kadetter övade ballistiska mätningar vid korgarna så övergav de tanken på att åka ditupp för en överblick. Istället valde de stigen mot stadens vattenreservoar där utsikten var fullt tillräcklig. Bergsbäckarna stod i riklig vårflod så att muntra vattenkaskader fick släppas förbi fångstbassängerna. Droppar fångade lekfullt solfärgerna när de flög utför branten. Vandrarna drack sig otörstiga samtidigt som de sakligt såg ut över stadens gränder men utan att våga ta fram sin karta till jämförelse. I öster bröt sig gradvis Det Heliga Kishatets slätter genom morgondimman. Där låg den fridsamme besökarens väg in till X men sluttningen steg brant närmast stadsmurarna som rests av hård Ziddisgranit. En anfallande här skulle tvingas betala en flod av tid och blod vid foten av stenväggarna. Den motsatta stadssidan var emellertid lika vansklig att angripa eftersom den kantades av lodräta raviner.

5. Vem begravs?

Vårvärmen hade med dagen anlänt till Tricilve och stadens syssloslappa ungfolk väntade otåligt på kvällens fest. De tog tillfället i besittning för att visa sina vintersydda kollektioner samtidigt som sorgeprocessionen drogs längs Paramyrgiets boulevard. Årets mode påbjöd mångfärgade algsidenband klistrade med honung kors och tvärs över bålen, omfattande kroppsmålning, höga platåhattar och hårt snörade, mycket obekväma pungapåsar för männen. Gråtarnas sotströdda blekväv förstärkte bara färgernas effekt till flanörernas belåtenhet. Alla var dock inte lika förtjusta över förbundsbegravningen, särskilt inte den dödes många fordringsägare. De följde gråtande kistan, ströendes bitar av sina skuldebrev efter sig som döda löv, rester av dokument som Bodâken förklarat ovärdiga och ogiltiga med hänsyn till den dödes offer.

6.a Vilka två personer möts i scenen (här får man gissa lite)?
6.b Varifrån är den näst sista repliken lånad?
6.c Varifrån är den sista repliken lånad?

Förutom den dova dunsen när skallen slog i durken hördes också smattret av det mindre stenföremål som den döde kaptenen hållit fram. Härföraren tog upp det, en liten groda snidad i gulstrimmig sten som han genast förstod innebörden av.
”Tröttnar ni då aldrig på att döda den stackars mannen?” hördes en röst säga bakom honom. ”Ni tjänar en mörk och hämndlysten gud, kondottiär, och vandrar en stig som få har beträtt.

7. Varifrån är scenen lånad?

Sambarsynd Coria försökte kupa händerna runt ansiktet för att nå insyn i dunklet som anades därbortom men inget gav sig tillkänna. Då åkallade animisten ljusets fyra Me bland de heliga tecken som guden Enki låtit honom förstå. Begreppen kunde visserligen inget belysa bortom skapelsen men band likväl spegelbarriärens sken så att han med plötslig klarhet kunde se in i de dödas domäner.

Svindel grep honom då han fann sig stirra ner i ett gigantiskt svalg, en kristall med samma dystert dämpade ljus som dunklet över blygrått hav där stormar råmar. Genom den främmande kristallens rymd rusade vad kan först trodde var en gigantisk orm. När tanken snarare än ögonen vant sig lade han emellertid märke till att dess kropp utgjordes av sammanpackade människor kastade än hit än dit av obeslutsamma vindar såsom drivna av otyglad lust.