Jag lyssnade just på västkustgruppens avsnitt av
Fantastisk podd som handlar om hur man tar sig förbi den där skakiga början på en längre text, när man tvivlar på sina idéer och på den egna förmågan över huvud taget. Podden rekommenderas över huvud taget för alla som skriver eller funderar på att skriva litterära texter, inte minst därför att avsnitten ger en mängd tips om olika sätt att arbeta
För mig är romanskrivande mycket som att lägga ett parkettgolv. I början är allt skakigt och rangligt och man får försöka fästa med kilar och måtta mot framtiden bäst det går. Det underlättar precis som med parkettläggning när man har gjort det ett par gånger för då förstår man att 'så här är det alltid' utan att drabbas av panik. Ibland blir inledningen så skev att man tvingas börja om eller så visar det sig att man saknar vissa verktyg som man måste skaffa innan arbetet kan fortsätta. Den bästa drivkraften är att hålla i huvudet vad alltsammans ska bli när det är färdigt. När man kommit en bit så går allt nästan av sig själv, med stadga och viss belåtenhet som ändå längtar till slutet. Väl där inträder problem med att bitar inte riktigt passar eller för mycket blir över, men det brukar gå att fixa med kreativt fusk och det överblivna kan användas till annat. Och precis som med ett parkettgolv eller bygge av kök så återstår halva arbetet när man nöjt står med händerna i sidorna och tycker sig vara så gott som klar. Lister, finish, putsning, redigering återstår, men det positiva är att många skavanker samtidigt kan döljas med efterarbetet.
Både vid parkettläggning och skrivande söker jag ta stöd mot det redan utförda, bankar till någon glipande springa och ser till att skarvarna går omlott på ett snyggt sätt. Skrivsessioner inleder jag med att läsa igenom det närmast föregående avsnittet och redigerar det samtidigt grovt. Några av mina kollegor lägger hela golvet innan de ser tillbaka för att snabbt bli klara, men jag ser en fara i förfarandet därför att misstag då kan vara ohjälpligt inbyggda.
Både parkettgolv och romaner bedöms emellertid efter slutresultatet och därför blir slutsatsen: 'Allt som fungerar är bra!' I värsta fall får man lägga en matta över skavankerna.
