Mitt uppdrag som bloggambassadör för Augustpriset 2015 går mot sitt slut och på måndag utses vinnarna. Det har varit en intressant erfarenhet även om jag inte varit helt bekväm med uppgiften. Obekvämheten beror på min personliga läggning och det gungfly som infinner sig, eller åtminstone borde infinna sig, under var och en som försöker bedöma litteratur på skalan bra-dåligt. När jag vädrade min olust frågade mina uppdragsgivare en smula ängsligt om det fanns något de kunde sköta bättre nästa år, men de har verkligen gjort ett utmärkt jobb, varit både professionella och tillmötesgående. All heder och allt tack till dem!
Jag har hunnit läsa igenom de sex böcker som nominerats till årets skönlitterära pris och avrapporterat mina subjektiva åsikter här på bloggen. Tre av böckerna gillade jag – tre tilltalade mig mindre, vilket inte ska förväxlas med att de senare är objektivt dåliga. Fick jag utse vinnare så skulle jag ge Augustpriset till Agneta Pleijel för den självbiografiska romanen Spådomen som jag tyckte var en såväl språklig som dramaturgisk njutning, likväl lågmäld i tonen. Min gissning är dock att Aris Fioretos eller Carola Hansson vinner. Vinnaren är i alla händelser att gratulera – ingen av de sex böckerna är på något sätt dålig.
Mitt dilemma har främst legat i att jag själv skriver böcker. Jag vet därmed vilket arbete som ligger bakom en bok och hur svårt det är, ens för en insatt läsare, att förstå alla aspekter av ett verk. Detta i kombinationen med att lästiden varit kort för mig som långsam läsare gör att underlaget för att avge omdöme brister. Jag hoppas att mina nominerade kollegor kan förlåta mig det jag missat och missförstått.
Det är min övertygelse att böcker ska skrivas på många olika sätt ur olika vinklar där vissa kommer att säljas, älskas och prisas medan andra inte ens omnämns i media. Det betyder inte nödvändigtvis att de framgångsrika böckerna är de viktigaste eller de bästa. Jag bekänner mig till Skjlovskijs Ostranenie – att konstens roll inte är att förklara utan att främmandegöra det alltför bekanta. Ett sådant främmandegörande är ofta förvirrande och inte sällan provocerande för dem som prisar och kanske har sin ställning i kraft av det etablerade. Personligen respekterar jag alla som söker sin egen väg och kastar sig ut i det okända, de som, med Moa Gammels ord "äger sitt eget liv". Ingen är garanterad framgång, pengar eller utmärkelser för det som skrivs eller görs, gudskelov heller inte de som primärt suktar efter sådana godsakerna. Jag tvekade inför att ta uppdraget som ambassadör därför att jag var rädd att en specifik bok skulle dyka upp bland de sex, men så skedde inte till min lättnad.
Till er som skriver och inte vinner, till er som aldrig blir nominerade till Augustpriset, till er som blir refuserade av förlagen: ett citat från Theodore Roosevelt.
"The credit belongs to the man who is actually in the arena, whose face is marred by dust and sweat and blood; who strives valiantly; who errs, who comes short again and again, because there is no effort without error and shortcoming; but who does actually strive to do the deeds; who knows great enthusiasms, the great devotions; who spends himself in a worthy cause; who at the best knows in the end the triumph of high achievement, and who at the worst, if he fails, at least fails while daring greatly, so that his place shall never be with those cold and timid souls who neither know victory nor defeat."
