Faktum är att ni får läsa en del om svärdets bakgrundshistoria i den kommande romanen Vanderland (det blir mer än så här):
"Bland Vorgabergens sargade berg mot
Vitrike, just invid Drapaklevans eldklyfta, låg ett oansenligt
tempel som vaktade det fördömda svärdet Ebharing. Jag återvände
dit, bedrog väktarna, stal deras svärd och välte templet ner i
lavan så att ingen skulle följa mig eller vittna om min stöld.
Stölden och sveket smärtade, ty templets präster litade på
mig, men jag stålsatte mig och offrade dem för det högre syftet.
Demonen Asakku, han vars väsen i vår värld är skallrämnarpesten,
bor i svärdet jag tog. Genom vapnet kan sjukdomen åkallas när ett
tillräckligt kraftfullt människooffer väter klingan. Demoner
stryker ständigt nära portar mot vår värld, vädrar i den
eteriska vinden, åtrår sötman i människornas kött och vår mjuka
världs rikedom på blod; flugor dragna till en nyöppnad slaktkropp.
Demonerna ropar hitin, de lovar och lockar beständigt. Trollkarlar
lystrar förr eller senare till deras löften om utbytesmakt."
Nedan kan ni jämföra hur Ebharing avbildades i det ursprungliga Svavelvinteräventyret 1987. Bild av Stefan Kayat.
