Universum reviderat!

Genom historien har teorier om tillvarons beskaffenhet ofta fått revideras och vi syntalder vid Tricilves kejserliga akademi vill naturligtvis inte stå fåvitske farsegels kollegor efter heller i detta avseende.

Man kan alltså INTE sätta ihop tjugo liksidiga tetraedrar till en tjugosiding, en ikosaeder, något som felaktigt påstods så sent som i förra inlägget på denna vetenskapliga krittavla. Signaturen Skymandr framkastade tvivel redan i inläggets kommentarsfält och har vederbörligen överförts till Abzulvans annex i Fam Kvalvi för ingående förhör rörande ursprunget till hans skapelsestörande insikter.

Ingen skada är emellertid skedd eftersom det NÄSTAN går att foga samman tetraedrarna till en ikosaeder. Det blir lite glapp här och där men vilken byggnad I Tricilve saknar dylikt? Som alla lärde vet så är mottot för kejserliga akademin:

"Att tänka fritt är stort
Att tänka rätt är större
Att tänka nästan rätt duger".

Kollegiet har med sin nya insikt kommit fram till att de spalter mellan tetraedervärldarna som misspassningen orsakar förklarar de många mellanvärldar och underhållsfickor som observerats, exempelvis De grå hallarna och Bythos. Fyndet förklarar också hur demoner, kakluner och annan ohyra likt kosmiska vägglöss via gliporna kan röra sig mellan världarna. Ordningen är alltså återställd och kollegiet planerar som bäst en rejäl fest för att döva de sista tvivlen på temat "In vino veritas".


I vetande nåd

Obralind da Kufa
Syntald och legitimerad överslätare i geometrisk spakelogi vid
Kejserliga akademin i Tricilve

Universums struktur kartlagd!

Det här inlägget blir en smula förryckt.

Jag skrev i förra inlägget att guden Enki bestämde tetraedern som livets form. I romanen Slaktare små beskriver animisten Sambarsynd Coria i tjugonde kapitlet hur det levandes tetraeder är speglad i en av sina spetsar mot dödsriket. De döda passerar från livets tetraeder till dödens när det är dags.

Ända sedan jag beskrev tetraedrarna så har jag funderat över om man skulle kunna fylla rymden med tetraedrar i ett regelbundet mönster, hur det mönstret skulle se ut och om två av dem verkligen skulle hamna spets mot spets såsom jag beskrev. Ett sådant mönster skulle kunna användas som metafor för flera andra parallella världar och ge en vägledning till hur dessa förhåller sig till varandra. Jag hade lite svårt att se det hela framför mig och är heller inte tillräckligt skicklig med 3D-program för att skissa i rymden. Efter vaga funderingar runt modeller med piprensare och lera så inspirerades jag av tetrapaks teknik och kom på att jag enkelt kunde göra tetraedrar av toapappersrullar och en häftapparat. De gick sedan att limma ihop med Karlssons klister till större strukturer.

Nu är problemet löst! Jag har funnit att tjugo tetraedrar kan klistras ihop till en ikosaeder, dvs en tjugosidig tärnings form. Den översta och understa tetraedern kommer dessutom att verkligen spegla varandra men med en vridning på 60° vilket jag kan acceptera. Se översta bilden där tetraedern med solen är livet och den med månen är döden. Ikosaedern kan sedan byggas på med fler tetraedrar i obegränsat rymdmönster.

Några sidoobservationer: Vid varje spets i mönstret möts inte mindre än tjugo tetraedrar - dvs världar. Man kan tänka sig att en magiker i Timatia kan vinna tillgång till alla dessa tjugo världar genom att känna till noden. Detta gäller emellertid vid varje hörn. Varje tetraeder ligger därtill yta mot yta med fyra andra och längs varje kant samsas fem tetraedrar. I ikosaedern sedd mot en spets bildar fem tetraedrar en perfekt pentagon vari det gyllene snittet kan inritas via ett pentagram. De esoteriska möjligheterna är alltså närmast obegränsade!

Jag blev riktigt upplivad och som ni ser följde mina hundar med intresse det matematiska arbetet. Det kan ha berott på att jag brukar gömma godis åt dem inne i toapappersrullar men jag föredrar att se dem som pudelkloka. Schrödingers katt släng dig i väggen - om du fortfarande lever!