tag:blogger.com,1999:blog-7389318545549360850.post2206752445737586443..comments2024-02-01T15:22:56.867+01:00Comments on Tankar från Trakorien: Sömnens blodtörstErik Granströmhttp://www.blogger.com/profile/09948276896491538639noreply@blogger.comBlogger11125tag:blogger.com,1999:blog-7389318545549360850.post-82901071315010421552013-07-04T01:25:27.480+02:002013-07-04T01:25:27.480+02:00Det finns ju ingen anledning att nacka sina figure...Det finns ju ingen anledning att nacka sina figurer bara för att. När någon tjänat ut sin roll, gjort sitt för handlingen, kan man alltid använda det gamla isländska: Sveitur är därmed ur handlingen.Elysseushttps://www.blogger.com/profile/10087820483904231349noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7389318545549360850.post-61063499771619503272013-07-03T13:15:27.933+02:002013-07-03T13:15:27.933+02:00Elysseus: En intressant genomgång och om något så ...Elysseus: En intressant genomgång och om något så gör jag mig väl skyldig till GRRs vildvuxenhet ibland. Jag har aldrig känt behov av att ha ihjäl folk bara för sakens egen skull utan det ska i så fall vara följdriktigt till intrigen.<br /><br />Jag har ofta funderat över varför vi läsare/tittare fascineras av döden - jag menar se på alla deckare. Samtidigt så är det svårt att tänka sig exempelvis "De sju samurajerna" eller "Jag Claudius" utan att folk går åt till höger och vänster trots att inget av dessa alster fokuserar på action eller våld.<br /><br />Trakorien inför den femte konfluxen är som sagt en väldigt konfliktfylld tid där mycket står på spel. Eftersom förebilderna är renässansens Italien och republiken Rom så ligger det dessutom nära till hands att skaffa undan sina konkurrenter. Persongalleriet saneras faktiskt en del i "Vredesverk", men långt ifrån alla blir av med livet (även om en del av dem kanske hade föredragit den utvägen).Erik Granströmhttps://www.blogger.com/profile/09948276896491538639noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7389318545549360850.post-71169904589024157142013-07-03T12:10:23.928+02:002013-07-03T12:10:23.928+02:00Tänker på olika skäl att döda sina karaktärer.
Man...Tänker på olika skäl att döda sina karaktärer.<br />Man kan vara eländigt trött på en och vilja försäkra sig emot risken att tvingas skriva mera om den någonsin igen. (Holmes-döden.)<br />Man kan offra en favorit tidigt för att höja spänningen och visa läsarna att man menar allvar: att ingen av deras favoriter går säker. (Garth Ennis gillar det här.)<br />Man kan vara svag för att skapa nya sidokaraktärer och behöva rensa i ogräset ibland för att inte intrigerhärvorna skall växa sig alltför ohanterliga. (Vi tittar på dig George R Martin...)<br />I Hollywood gillar de att låta onda karaktärer ångra sig och bli snälla, men kan ändå inte låta personer med för mycket på sitt samvete leva vidare i handlingen, och lösningen blir då att de får sona sina slemma dåd genom att offra livet. (Darth Vader)<br />Och ibland konspirerar handlingens logik och karaktärens drivkrafter till att skicka ner den i en återvändsgränd där döden blir den enda rimliga utgången. Jag har själv varit med om det i rollspel. Även om det känns sorgligt kan det vara mycket dramatiskt tillfredställande. Låter som om det är sånt du funderar på?<br /><br />Själv hade jag tänkt låta en av mina karaktärer sona mordet på en annan med en lagom självuppoffrande heroisk död, men efter viss eftertanke (och tjat från min sambo) lutar jag nu åt att låta båda leva. Den ena i sjukhussäng, den andra permanent psykotisk med ormar i håret i tunnlarna under Slussen.Elysseushttps://www.blogger.com/profile/10087820483904231349noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7389318545549360850.post-66070823214205872862013-07-02T10:30:40.811+02:002013-07-02T10:30:40.811+02:00Fredrik: ... eller den som trollar sig undan.Fredrik: ... eller den som trollar sig undan.Erik Granströmhttps://www.blogger.com/profile/09948276896491538639noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7389318545549360850.post-13265834153053560982013-07-02T10:26:22.661+02:002013-07-02T10:26:22.661+02:00Kom att tänka på ord av dig från februari 1987, &q...Kom att tänka på ord av dig från februari 1987, "Varför skulle en konstruktör vara immun mot sina figurers häxkonster?" Skona den som ber snällt... ;)Fredrik Kjällbringhttps://www.blogger.com/profile/12224859841950227488noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7389318545549360850.post-42086727842559765162013-07-02T09:48:39.179+02:002013-07-02T09:48:39.179+02:00Mumintrollböckerna är bland det bästa jag läst. St...Mumintrollböckerna är bland det bästa jag läst. Stora inspirationskällor!Erik Granströmhttps://www.blogger.com/profile/09948276896491538639noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7389318545549360850.post-85839114530087391462013-07-02T09:40:31.835+02:002013-07-02T09:40:31.835+02:00Jo, Farlig midsommar. Det är bra att vara beläst. ...Jo, Farlig midsommar. Det är bra att vara beläst. :-)Ulrikanoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7389318545549360850.post-4018241060170461122013-07-02T08:29:02.893+02:002013-07-02T08:29:02.893+02:00Ulrika: Hmmm, utan att googla då ... låter lite so...Ulrika: Hmmm, utan att googla då ... låter lite som mumintrollet?Erik Granströmhttps://www.blogger.com/profile/09948276896491538639noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7389318545549360850.post-15046356632448351592013-07-02T07:51:07.793+02:002013-07-02T07:51:07.793+02:00"Det är ett sorgespel, kära du ... Och då mås..."Det är ett sorgespel, kära du ... Och då måste nån dö i slutet. Helst alla utom en och kanske den också."<br />Känns citatet igen?Ulrikanoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7389318545549360850.post-44798486883529059262013-07-01T13:54:58.980+02:002013-07-01T13:54:58.980+02:00Anonym: Nädå, jag ska inte avliva någon bara för a...Anonym: Nädå, jag ska inte avliva någon bara för att göra det fast jag lovar inget i något enskilt fall. Det är trots allt krig och oförsonlig kamp på liv och död mellan dem som vill behärska Trakorien och konfluxen.<br /><br />På sjuttiotalet så hade Shagul insett att hans maktbegär bara är resultatet av en kärlekslös barndom och försonats med sina fiender på slutet - lite som i Dunderklumpen. Man hade tagit varandra i hand, sjungit "We shall over come" tillsammans och stått i ring runt konfluxen så att alla kunde bli delaktiga. Dessvärre är jag uppväxt på sjuttiotalet och sådant står mig upp i halsen sedan dess ...Erik Granströmhttps://www.blogger.com/profile/09948276896491538639noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7389318545549360850.post-34722741465414536352013-07-01T13:46:02.751+02:002013-07-01T13:46:02.751+02:00Nej, Grisselhår hoppas jag verkligen är kvar till ...Nej, Grisselhår hoppas jag verkligen är kvar till slutet :)! Förstår inte varför karaktärer måste avlivas i längre serier för att hålla dramatiken uppe...skulle inte ha något emot ett genomlyckligt slut, där samtliga når någon slags lösning på sina livsproblem - hittar sin flock, blir fri från demonen i magen, slipper odödligheten, försonas med skeckerblodet etc. Det vore nästan det mest oväntade och kontroversiella :).Anonymousnoreply@blogger.com